Dragracing

Rightside Roadracing

Dom första stegen mot stjärnglans och evig lycka

Instagram

Någon förklarning över vad Dragracing är, får du inte här, men dock en liten del av vad sporten gjort för mig.

 

Dragracing tog ett stort steg in i mitt liv då jag som 18 åring började jobba på Atlas Copco Tools i Skara 1988,

då fick jag flera arbetskamrater som var involverade i det som då på den tiden var dragracing och som senare skulle bli Västkust Cupen.

 

Själv hade jag en egenrenoverad Amazon som gjort i ordning från grunden och trimmats av mig själv i "vedboden",

ja faktiskt motorn fanns i vedboden då bilen var på lackering i Skara på KC Billack som d ådelägdes av en granne

till mitt barndomshem utanför Skara.

Med denna Amazon gjorde jag debuten på Mantorp Park hösten 1988, trasig bakaxel var slut resultatet så klart, men biten av tävlign ormen för alltid, och den första av 10 tals bakaxlar som skulle raseras.

 

Några månader senare köptes en Camaro 1974, som sett sina bästa dagar under ytan, så den demonterades till atomer och modifieringen började ganska omgående. Störtbur beställdes från Persåker Speedshop bland annat och varje månadsslut köptes det grejor i en strid ström från dom 2-3 stora Speedshoparna som då fanns. Långt innan Internet och USA + Asien handel existerade för en vanlig knegare på landet.

 

Men så tog annat tog över mitt intresse och bygget stod stilla något år (läs: kvinnor och fest).

Då den formats klart efter totalt några år, med väldigt lite kunskap så var det en vinnar bil i "Street" klassen i den då så stora och välkända Västkust Cupen.

Vid det laget hade jag vart med flera lokala team i många år på alla möjliga olika banor i landet och faktiskt fått en del kunskap, om än lite, och kände igen en hel del ansikten på banorna.

Flera minnesvärda resor gjordes och Bröderna Brag var ofta med som konkurerande eller det team man kamperade med.

Min Camaro blev i alla fall mintgrön och jag vann min första tävling i Mariestad med den, mot Mats Jeppsons taksänkta Mustang.

 

Samme Mats som jag tog licens ihop med flera år tidigare, och samme Mats dotter som jag var på bröllop hos våren 2015,

då hon gifte sig med en annan vän, som jag senare i historien startade upp Moholmsstrippen ihop med, Robert Holm, numera Wingård. Men det är en annan story mycket senare i livet och kanske lite här också.

 

Jag har även funktionärslicens i form av tekniker, det är teknikerna som det så vackert heter, besiktigar fordon och säkerhetsutrustningen innan tävlingen men dock på tävlingsbanan. Detta föll sig ganska naturligt då vi drog igång och rusade in i Moholmsstrippen och allt runt det projektet. Jag var väll helt enkelt den som hade mest erfarenhet från dragracingbilar, både vad det gällde bygga och framföra dom. Skulle till och med vilja påstå att det var en stor fördel att övrig hade mindre erfarenhet då detta inte gjorde dom låsta vid idéer som annars allt som oftast är kutym på en bana. Detta fick resultatet att vi alla såg saker med lite nya ögon och tolkade kanske regelboken på ett sätt som inte var tänkt. Men i slutändan fick vi till ett par riktigt bra tävlingar under några år. Jag fick även den äran i slutet på historien Moholmsstrippen, vara speaker på banan, så har jag även vart på en 3-4 andra mer eller mindre banor runt om i landet.

Det mest intressant speaker uppdraget hade jag i regi av SmartTv.se som sände live från flera, eller rent ut sagt många dragracingtävlingar några år och detta måste vart första riktigta sändningen med massa kameror och mig som livespeaker på Svengelska år 2011 från Malmö. Jag skulle sköta grafiken, du vet de fina grafiska skyltarna du ser i alla sportsändningar, och samtidigt stressa fram kommentarer på engelska. Det gick väll så där och många fick goa skratt hemma i stugorna är jag säker på, minns många felsägningar och formuleringar än i dag och ler, för inte många såg vilken stress vi jobbade under. En erfarenhet rikare blev jag i alla fall, men efter ett par år med mycket fläng och stress känner jag att spekearjobben är roliga, men kanske inte riktigt min grej ändå, för jag vill hellre tillhöra utövarna.

 

 

FORTSÄTTNING FÖLJER....